Jag har börjat jobba igen efter nästan tre år och det är som att jag aldrig varit borta..samma bråk, samma skit. Måste ha ett nytt kneg!
Men snart är jag hemma igen, preggo..helt stört! Varför utsätter jag mig för detta igen? När har jag egentligen haft tiden att ligga?
Nr 3 kommer i mars och även denna kommer utrustad med pung och snopp.
"Men du kan ju det här nu" är floskerna som slängs åt mig. Skiter jag i! Vill ha okänt! Vill ha ankstjärtar och flätor! Men efter denna gång blir det snipp snipp! Im done!
Vad mer..hmm
Sebastian är bara trots!
Benjamin är bara farlig, barnet är total orädd och ska klättra på allt! Ramlade ner för trappen häromdagen och jag tror jag fortfarande inte återfått normal puls.
Graviditeten i kombination med den rädslan jag kände...jösses gick helt bananas!
Var helt i upplösningstillstånd och vad helt övertygad om att barnet dött! Spelade ingen roll vad björnen sa och hur heligt han svor att Benjamin andades och mådde bra...jag var borta!
Vill inte uppleva det igen!
