Kolik?

Jag kämpar..jag går i uppförsbacke..
Om två veckor börjar mannen jobba och det är meningen att jag ska klara det här s j ä l v (!!!!!)
Nog för att jag tycker att mannen är helt värdelös för tillfället och att jag gör allt själv..men han är ändå här...när jag känner att jag bara vill gråta..då kan dumpa ett barn eller två i hans iphoneprydda hand.
Hans lösning är att sväris ska komma och "hjälpa" mig en dag i veckan..
Varje gång han säger det hör jag stjälpa istället för att hjälpa...men det är inget jag säger utanför mitt huvud..

Jag har en massa känslor inom mig..men jag kan inte sätta ord på dom..för dom är så inbäddade i trötthet och uppgivenhet.
Sebastian är så ilsk mot mig och lillebror..han bara skriker och slåss..jag vet inte hur jag ska lösa det. Säger jag till honom på skarpen skrattar han bara åt mig.
Jag vet att jag har sovit men jag tvivlar på att det varit mer än en timma i sträck..jag vet att jag har duschat men jag minns inte när det var..
Fogarna gör fortfarande ont..skulle inte det här gå över när man väl fött?

Just det..rubriken..jag vill inte säga det..men de senaste nätterna har Benjamin gråtit oavbrutet..han börjar någongång mellan 2-3 och slutar inte förrän 6-7..ingenting som jag försökt hjälper.
Mattias var den som skötte Sebastian när han hade problem..men nu så går han och lägger sig i Sebastians rum och sover...so I'm flying solo.