Stört...helt stört..vad hände med tiden? Känns som om det bara var igår han var en skrikande liten apa på ens arm..galet!
Kalas och fullt ös har det varit i en evighet känns det som...nu har treåringen hosta och får vara hemma och lugna ner sig, leka med sina miljoner nya leksaker och smälta allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar