Vidrigt

Sebastian har varit helt omöjlig, vaknade vid tre på natten och har varit missnöjd sen dess. Mannen och jag försöker att vara tappra och inte tjafsa med varann trots sömnbristen. Nu när lillefis äntligen sover kan varken han eller jag vila..helt uppspeedade:( jag ligger och njuter av tystnaden...

Gravid igen..vad har vi gjort...tänk om nästa är likadan? Eller värre?
Kommer jag någonsin få sova igen? Kommer jag kvävas i ett hav av blöjbyten och välling?
Kommer Sebastian känna sig åsidosatt, han är ju så liten fortfarande?? Ångest..
Men tänk om det blir en liten flicka...som man kan köpa klänningar till och fläta håret på...;)
Lika glad blir jag för ännu en pojke! Missförstå mig inte...frisk är a och o! 10 fingrar 10 tår och allt sånt, men det är klart man fantiserar och försöker visualisera..till en viss gräns! Jag minns fortfarande förlossningen och ser INTE fram emot den! Och får jag inte föda på BB Stockholm så kanske jag hellre dör...men men..


- Posted using BlogPress from my iPhone