11 september

Igår var det 10 år sen terroristattackerna på World trade center. Tiden verkligen bara flyger förbi...10 år!! Shit jag börjar bli gammal!

Satt hemma hos mamma och pappa och självklart börjar man prata om var man var när man först hörde talas om attackerna. Jag var hos farmor, vilket fick mig att böla..Björnen hade suttit på jobbet och sen på tåget när tornen föll. Mamma hade varit på jobbet och sen hade hon åkt hem och suttit och kollat på nyheterna resten av kvällen.

Hon hade ringt till Chile och fått pratat med morfar. Han sa att eftersom det var den 11 september så måste det vara chilenare som utfört attackerna som hämnd. Han sa att eftersom mamma bodde "närmare" USA så skulle hon höra sig för om varför de gjorde så...gullemorfar...började känna hur ögonlocken började brinna igen...

Mitt i hela var vi var för 10 år sen samtalen säger mamma, för 38 år sen den 11 september satt jag hemma hos min mamma och pappa. Jag hade varit och spelat basket och skadat benet så jag var gipsad. Då ringer min storebror och säger att det är krig och att vi måste samla vatten och åka ut och köpa matvaror. Mamma tar sig till toaletten och börjar hälla på vatten på benet för att lösa upp gipset för att kunna hjälpa till med det som behövde göras. När det väl var gjort så tog hon sig och sina syskon upp på taket och såg medans bombplanen släppte bomberna över presidentpalatset...medans de lyssnade på presidentens sista tal på radion.

Under den kommande veckan efter den 11 september störtades deras dörr in och deras mamma, min mormor försvann. Togs av militären. Hon var borta i några veckor, under dom veckorna visste ingen om de någonsin skulle återse sin mamma. Tills den dagen hon slängdes ut ur en bil på torget vid deras hus och hon knackade på dörrern igen..

Samtidigt hos min pappas familj togs min farfar.. Min farmor började rodda runt precis som min mamma, proviant, vatten och storkok. Min farbror togs någon dag efter, min pappa gömde sig och höll sig gömd ett tag tills han till sluts tillfångatogs han med.

De hölls fångna i grottor i öknen och torterades för sina åsikter på de mest horribla sätt. Fina shabby chic sängar i stålramar som vi betalar multum för idag..användes som vapen på den tiden. Man slipade bort färgen och la fångarna på dom. Man slängde en hink med vatten på dem..och kopplade på strömmen...Sätter saker i perpektiv..

Man lyste med starka lampor rätt i ögonen på dem, sparkade på dem, ja mer vill jag inte riktigt tänka på just nu. Pappa har glasögon för livet och mardrömmar på det.

Min farfar dog som en följd utav all tortyr och brist på sjukvård. Han lyckades till slut ta sig till Sverige, återförenas med sin familj för att sedan dö någon månad senare.

Jag vet inte hur länge min familj satt fängslad men det jag vet är att min farmor tog sig till fängelset varje dag och gav inte bara sina söner och sin man mat, bröd och vatten utan alla deras vänner som satt där och till och med de som inte hon kände. Hon smusslade in de via gallret..