Från dagens Aftonbladet
DEBATTÖREN: Christer Sturmark, 47, bor på Lidingö och är ordförande för organisationen Humanisterna, som arbetar för ett sekulärt samhälle.
DEBATTEN: I dag döps Estelle och tas därmed upp i den kristna gemenskapen. Genom dopet fråntas hon sin religionsfrihet, skriver dagens debattör, som tycker att det är dags för staten och kyrkan att göra slut – på riktigt.
”Det är dags för staten och kyrkan att göra slut på riktigt och ge kungafamiljen religionsfrihet
Estelle tvingas in i svenska kyrkan
Visa bild »
Christer Sturmark: I dag blir prinsessan berövad en mänsklig rättighet
annons:
I dag döps Estelle i direktsänd TV. För många är det förstås en glad och tjusig tv-underhållning utan djupare mening. Få människor tycks veta vad ett dop är och många tror att dopet är en namngivningsceremoni, men så är inte fallet. Ett dop innebär i princip tre saker: att barnet tas upp i den kristna gemenskapen, att barnet kallas att bli Jesu lärjunge och att barnet befrias ifrån mörkrets makt, vilket kan uppfattas som en slags exorcism (befrielsebönen).
Visst hade det varit sympatiskt om Estelles mamma och pappa i stället hade låtit henne själv välja livsåskådningsgemenskap när hon blir vuxen, men det står förstås föräldrarna fritt att välja. Alla föräldrar utom just Estelles. De är faktiskt berövade en av de mänskliga rättigheterna, nämligen religionsfriheten.
Successionsordningen, som är en del av vår svenska grundlag, säger att kungen eller drottningen ska tillhöra den evangeliska läran enligt Augsburgska trosbekännelsen från 1593. Om monarken avfaller från läran förlorar hen rätten att vara statschef. Lagen säger också att kungens eller drottningens barn ska uppfostrasi den evangeliska läran.
Den som vill ursäkta detta med att det är en lära från 1500-talet bör veta att detta prövades av riksdagen inför kyrka-statseparationen år 2000. Riksdagen beslöt då att detta krav på kungafamiljen skulle kvarstå. Om Estelle växer upp till sekulär humanist snarare än kristen får hon alltså inte bli statschef.
Estelles dop blir säkert en vacker föreställning. Men den är bara ett av många exempel på att kyrkan och staten ännu inte har gått skilda vägar. De lever fortfarande i ett syndigt samboförhållande.
Några exempel:
Det finns fortfarande en lag om Svenska kyrkan i den svenska lagboken som uppdrar åt kyrkan att missionera kristendom, trots att kyrkan i formell mening är en fristående livsåskådningsorganisation.
Skatteverket samlar in kyrkans medlemsavgifter via skattesystemet utan kostnad för kyrkan.
Detta har ett värde för kyrkan om drygt 100 miljoner kronor. Andra trossamfund kan få samma hjälp med uppbörden av medlemsavgiften, men de får då betala en summa för varje medlem till Skatteverket. En livsåskådningsorganisation som Humanisterna göre sig icke besvär, vi nekas sådan hjälp.
I Sverige har vi en marknadsföringslag som förbjuder så kallad ”opt out”-marknadsföring.
Det innebär till exempel att ett tidningsförlag inte får skicka hem en tidskrift till någon och säga att ”om du inte fyller i och sänder in denna blankett för att tacka nej så är du prenumerant på tidskriften”.
Alla följer den regeln utom Svenska kyrkan.
Ett spädbarn blir medlem i kyrkan om föräldrarna låter döpa barnet.
När barnet blir vuxet så forsätter det att vara medlem om det inte skriver till kyrkan och tackar nej (opt out).
Om kyrkan skulle följa marknadsföringslagen och ha en etiskt hållbar rekryteringsprincip borde alla artonåringar få ett brev från kyrkan där det står ”om du vill fortsätta vara medlem i kyrkan så måste du fylla i denna blankett och skicka in den till oss.
Annars tar vi bort dig ur medlemsregistret”.
Kyrkan har också som enda fristående intresseorganisation stor tillgång till sändningstid i public service, där den utan balans och allsidighet sprider sitt budskap.
Det är dags för staten och kyrkan att göra slut på riktigt och ge kungafamiljen religionsfrihet.
Det är dags att gå vidare.
Christer Sturmark
