Klyschor..

Har hört så många klyschor de senaste dagarna att får jag höra en till kanske jag skriker...

Ja, jag var/är medveten om att hon var gammal och att hon fick leva ditt liv. Ja, hon fick se mig både gifta mig och få barn. Hon är förmodligen på en bättre plats nu och ja hon slipper lida mer...

Jag fattar, jag håller med,men jag är fortfarande ledsen och det hjälper inte mitt sorgearbete..

Hon var min farmor, min pålitliga klippa, min solstråle, min mentor, mitt allt. Utan henne vete fan vem jag hade varit eller var jag hade hamnat. Hon lärde mig att känna känslor och att visa dom..
Att aldrig glömma barnet i dig och att vara orädd..
Ja en massa mer som jag inte riktigt kan rabbla nu utan att falla i gråt..
För vad jag gråter...sorgen eller snarare saknaden sköljer över mig ibland och jag blir helt lamslagen..

Nu måste vi börja ta hand om hennes saker, rensa...bara tanken att gå in i den lägenheten son varit trygghetens borg sen jag föddes skrämmer mig...
Jag kan fortfarande känna hennes varma hand i min...

- Posted using BlogPress from my iPhone