Spöken

Jag har alltid trott på att andar goda som onda kan finnas kvar i vår närhet trots att jag aldrig känt av dom direkt.
Men nu så känner jag det...farmor finns runt omkring. Första gången kände jag inte att det var hon och då blev jag rädd. Men nu när jag tror/vet att det är hon blir jag inte det längre...blir mest glad och samtidigt lite ledsen.
Hon får Sebastian att skratta i tid och otid.
Och så igår natt...jag hade precis matat Sebastian, jag var sjukt trött, så trött att man bara vill gråta...Sebbe ville inte riktigt sova och jag orkade inte går runt mer så Björnen fick ta över.
Jag lägger mig i sängen och är på väg att somna då jag känner hur det kittlar till på armen...först kom rädslan...sen kom den bekanta känslan...och sen känner jag hur tårarna brinner till bakom ögonlocken.

När jag var väldigt mycket yngre..ca 20-25år sen ... tog farmor hand om mig ofta, jag sov över hos henne och vi hitta på allt möjligt bus.
När jag skulle sova så brukade hon jämt dra sin hand längst min arm...min farmor hade de mjukaste händerna...och det brukade kittlas lite skönt och jag somnade varje gång...precis som det gjorde igår natt...jag hade glömt det....men nu minns jag...