torsdag 4 augusti 2011

Väntan

Vi väntar fortfarande...du lider, det är fruktansvärt..men du kämpar dig kvar..vad väntar du på? Dina söner är här nu?

Jag har tagit farväl så många gånger nu att jag tappat räkningen, jag har trott ditt sista andetag varit taget många gånger. Hur många tårar rymmer en människa?
Igår sov vi alla här..eller sov och sov..jag låg på golvet på ett underlag som var 40x40 cm...
Jag kan inte lämna dig nu..kan bara inte..
Jag har världens bästa man som tar hand om min lilla gris...fick träffa honom idag. Mina älsklingar...han kände knappt igen mig, fattar inte varför mamma har försvunnit...om jag kunde förklara för dig..istället ser du på mig med besvikelse...

Jag vet varken ut eller in..men jag kan bara inte lämna din sida kära farmor...du skulle aldrig lämnat min..

När du är vaken och klar frågar du om Sebastian...innerst inne hoppas jag han förstår hur mycket kärlek du har för den lille krabaten...så han fattar att det är värt att mamma är borta ett par dagar..jag hoppas...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer: