Det går för fort, livet alltså. Jag vill hoppa av det här skenande tåget och stå stilla på parongen ett tag och titta på höstlöven..det är lite så jag känner. Både jag och björnen är tokstressade och då är det lätt att bjäfsa lite på varandra när man egentligen inte menar det.
Varje gång vi tror att vi ska få det lite lugnt och ha lite alone time så dyker något upp vi inte kan säga nej till. Som nu..en polare ringer..hans bil har pajat och han står på vägkanten övergiven, vad ska man säga...nej, jag är lite trött just nu, ring en bärgare för flera tusen...det känns fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar