Här benämns man efter var man bor, vi bor i rum h...därav är vi h:na.
Lillgrisen tog precis sitt pku och vad som förhoppningsvis blir hans sista gulsotstest. Om resultatet ser bra ut får vi åka hem. Våra väskor har stått packade länge och likt instängda djur stryker vi oss längst med utgångarna..inte riktigt men nästan;)
En sak som det väldigt sällan pratas om i samband med förlossningar är den nyblivna mammans tarmar... Åtminstone har ingen sagt något till mig.
Det enda som sagts i det avseendet var av min gode vän T och det var att göra nr två var otroligt smärtsamt.
Min fasa var otroligt igår när jag kände att det var dags...förberedde mig på att profylaxandas och funderade på om detta toalettbesök skulle resultera i att jag ligger i fosterställning och kvider efter lustgas.. Det var inte ett dugg farligt eller speciellt smärtsamt..puh!!
Men!! Det som jag inte visste var tarmverksamheten. Tarmarna har ju successivt fått mindre och mindre plats i buken genom de sista nio månaderna..och genom hela maratonloppet som är en förlossning fick åtminstone jag inte i mig någon nämnvärd föda...tomma, totalt utarbetade tarmar som helt plötsligt får en massa plats...eh hallå gasbildning..!!!
Jag har gått omkring och fisit som en byggarbetare!! För det mesta är man ju på rummet och då får man bara böja lite halvskamset på huvudet för mannen..men igår när vi satt i restaurangen och åt frukost och en smet...pinsamt var bara förnamnet...och ja, jag erkänner, jag var inte kvinna nog för min prutt utan var paralyserad i två sekunder varav jag sen böjde mig över mitt barn och klappade ömt på hans lilla rumpa och sa " ja, är mammas lilla älskling lite gasig i magen"
Fördel..man har alltid någon att skylla på nu;)
Nackdel...jag berättar om det, han kommer få reda på det och hämnas sin knäppa mor i framtiden.
Jag tar den...skjuter upp pinsamheten lite:)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar