Var hemma hos ett par vänner till oss, inte familjen Annorlunda, men inte långt ifrån.
Vi skulle få träffa de senaste tillskottet till familjen, som tills vidare går under arbetsnamnet nr 8
Hon var en väldigt trevlig och foglig liten tjej, söt som socker! Men är nästan inte alla det, när man är så liten?
Hur som helst..till min historia. Vi fick lunch och efteråt skulle vi fika. Husmodern hade gjort urgoda muffins som vi alla smaskade av med kaffe till.
Lite senare tittar en av mittengrabbarna in och vill ha muffins, han får en och sen vill han ha en till...det tillåter inte föräldrarna.
Han tittar på min och björnens tallrikar (vi hade ätit två var) och säger men de har ätit två..Nej, svarar föräldrarna det är bara dubbla formar..
Han funderar lite på svaret....men tillägger sen, men varför är det choklad på bägge lager? (smart unge...;))
Ok, föräldrarna ger sig..ja men kolla hur stor han är, han behöver äta två, menar då, björnen.
Och då svarar björnen...och hon äter för två..och menar mig...
Ungen funderar ett tag och sen säger...jaha...det är en bebis..jag var inte säker på om det var det eller om du bara var...och sen bröt föräldrarna in med ett typiskt barn är barn och är inte deras ärlighet bara för härlig. Björnen skrattade...
Jag grät inombords...kan bli lite tårig bara av tanken...jag skyller på hormoner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar