Klyftan från helvetet

Vi kom hem i måndags kväll och konstigt nog har jag inte haft tid att blogga en enda gång, inte ens ett litet inlägg via telefonen...den tiden hade jag på BB...var är den tiden nu?

Det har varit ett par jobbiga nätter sen vi kom hem..lilleman sköter sig exemplariskt när vi har besök och förvandlas till en liten frankenstein så fort dörren stängs bakom den siste gästen..
Idag är första dagen vi inte har haft (än) en enda gäst..och vi har haft en mardrömsdag..jag har inte kunnat gjort något annat än att amma. Vid två tillfällen försökte jag sova, bara för att bli väckt inom en kvart med att ungen återigen är hungrig..suck..

Idag hade vi tid för återbesök på BB, han skulle vägas. Lite halvnervösa satte vi oss i bilen och hoppades att han inte gått ner för mycket i vikt....eh, han hade gått ner 5g sen födseln..jag har förmodligen grädde i tuttarna, det ser iallafall ut som det när man pumpar ut lite mjölk.

Idag har det runnit till rejält i behagen. På BB blev lilleman hungrig och började gråta som en tok. 5 minuter senare när vi var på väg därifrån kunde jag knappt gå. Brösten hade blivit stenhårda, som två handbollsbollar och jag kände hur det rann mjölk..mjölkrinnandet fick i sin tur livmoderna att kontrahera (därav ska det vara så bra att amma, för det hjälper till med återhämtningen) men det gjorde så förbannat jävla ont att jag knappt kunde gå...inte kul.
Vi lyckades söva ner barnet..för att så fort vi klev in genom dörren började gråten...de slutade nyss, jag satte mig ner för att skriva och nu skriker han igen...på återseende...hoppas jag.