Jag har precis kommit hem, jag har varit i Uppsala och haft en riktigt mysig tjejkväll. Det pratades om precis allt möjligt. I sann tjejmanér löste samtalsämnena av varann i rasande takt och det skrattades en hel del. Me like!
Eftersom jag är den ende med bil utav oss så körde jag, skulle på vägen hem köra hem en av tjejerna. Ringde björnen och frågade om inte han kunde följa med den sista biten för att jag kände mig trött och ville ha sällskap och någon som höll mig vaken. Vad gör björnen...sätter sig bredvid mig och är tyst..
En liten stund senare vaknar han till liv och vill att jag stannar på Donken i Väsby för att köpa mat...han vet att jag käkar pulver och tänker som fan på vad jag äter eftersom jag snart ska in i klänningen...bryr han sig? Nej/Sip/Nada...han sätter sig i bilen och smaskar burgare...den ljuva doften sprider sig över hela bilen. Jag suger frenetiskt på mitt vatten i hopp om att det ska döva hungerkänslorna lite...men det fungerar inte..min tarmar rör sig som ett gäng ålar. Det är bokstavligen plågsamt. Igår satt han och mumsade jordnötter bredvid mig. Idag vid mötet med vigselförrättaren baguetter med mozarella och tomater..
Noll förståelse för att jag blir putt på den bristande empatin...det är faktiskt bara 2 veckor kvar...idag utbras även tredje världskriget när björnen fingrade på halvkilos chipspåsarna på ÖB. Han borde ha lärt sig...men nej..nej å åter nej..
Och sen när jag äntligen kommer in i lägenheten...har han hängt upp tvätten eller ligger den kvar blöt i tvättmaskinen...need i say more...poop award!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar