Blä!

Är så sjukt trött att jag mår illa...det känns som om jag ska kräkas...samtidigt som jag är hungrig. Jag kokar ägg och det verkar ta en evighet...

Igår kväll blev händelserik på ett negativt sätt. För stressade jag ihop en fantastisk middag (allt uppskattades och var jättegott så tack för inspirationen Fia!) för Päron skulle komma på besök.
Tyvärr kom han ungefär halv åtta när han skulle varit här runt sex...med andra ord så var jag dödshungrig! Vips så var allt borta.
Sen slappade vi lite i soffan och Päron gick. Svärmor skulle ha hört av sig på kvällen och mannen och jag hinner konstatera att det var lite underligt att hon inte ringt när det ringer på dörren.
Jag säger att det måste vara svärmor och det visade sig vara det....fast inte som hon normalt sett brukar vara...hon satt på trappen och bara grät och lät osammanhängande. Jag hör att något är galet och tar mig till hallen, björnen säger att han måste ta henne till akuten.
Bara någon timme tidigare hade jag sett en "reklam" på tv där de pratade om stroke och vilka signaler man ska kolla efter och vikten av tid i en sådan situation. ( hur creepy är inte det...?) Jag körde några tester och tydligen hade mannen gjort samma sak innan jag kommit till hallen.

De åker iväg och jag blir kvar med bävern för han sov. Det kändes inte bra att låta björnen gå igenom en sån sak själv så jag ringer pappa snabbt. Han kommer och tar bävern och lånar mig bilen så jag kan ta mig till akuten. Tack pappsen du är bäst!
När jag kommer till akuten så sitter de i väntrummet (?!) Det var tydligen fullt som bara den denna kväll...så mycket för vikten av tid. Efter flera timmar tog som några prover på henne och till slut fick hon träffa en läkare.
Efter väldigt kort tid blev hon inlagd över natten hon skulle skiktröntga hjärnan innan hon fick sova för natten (kl var strax innan 2 då...) idag skulle de ultraljuda kärlen och besluta vidare.
Trots att det tog lång tid var alla vi träffade väldigt trevliga och proffsiga. Jag är van med inkompetenta personer inom vården så jag hade fajtinghandskarna på. Jag skulle inte ta hem tanten utan en genomgång. Som tur är slapp jag slåss.
Men den lilla fjortisen som tog hennes blod kunde dock inte svara på vilka prover det skulle tas....han sa att de skulle kolla på några grejer i blodet för att se hur det tjocknar....alltså efter koagulationsfaktorer...då ville jag skicka ut aset och be om något äldre lite bättre som kan uttrycka sig bättre...men jag höll mig.
Jag hoppas innerligt att det går bra...hon verkade må bättre när vi lämnade henne...