Det handlar om att inte ge upp, att hitta tålamod och ork någonstans fastän det är slut sedan länge..
Igår hade jag inget mer att ge. Jag var så trött efter några riktigt jobbiga dagar och nätter och jag orkade verkligen inte med mer. Björnen var en riktig bitch och sa en massa elaka saker så jag drog. Jag lämnade barn och man och begav mig ut i natten med golfbollsstora tårar längst mina kinder. Jag var så trött, arg och besviken...pallade inte mer helt enkelt. Jag behövde en mamester...mitt senaste uttryck, en semester från att vara mamma..fast det är egentligen inte sant, inte det minsta. För jag älskar min son över allt och jag älskar att vara hans mamma. Det jga behöver är mer sömn och en man som visar ett uns förståelse och som inte är så snabb med att sparka på en när man redan ligger begraven under en massa bajs....bokstavligen. Shit var ungen skiter nu när han äter riktig mat...
Jag panikringde fina Tanja och tog mig på en terapipromenad med cigg..tydligen kommer män aldrig att haja...det var väl som jag trodde.. och det kommer bli bättre, det kommer att gå över...men det kan komma att ta år av sömnlöshet...kul..skjut mig nu liksom..
Nej..så farligt är det inte...men igår kände jag så. Inatt var han bara uppe och ammade två gånger och jag vaknade som en ny människa...visserligen en människa som inte pratar med sin man, brände bakverken hon skulle bjuda sina vänner på ikväll och har bajs på tröjan...men det är allt som bortblåst när min son skrattar åt mig...det är det bästa. Det och att få hela ansiktet nerslemmat av hans pussar.. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar