Är så deppig över att bli arbetslös att jag mest av allt önskar att något stort och tungt ramlar på mitt huvud. I normala fall hade jag välkomnat en semester...nu ger det mig bara ångest...hur ska vi kunna betala räkningar? Hur ska vi kunna gifta oss? Hur ska vi kunna åka på smekmånad? Hur ska jag kunna ge björnen mat?? Är jag kvalificerad för att stå i kassan på ICA?? Känner mig som ett värdelöst packe skit...känner hur axlarna bara nitas fast med öronen och andningen blir aningens mer ansträngd.
Varför sa chefen att allt skulle ordna sig...bara för att göra den dramatiska effekten av arbetslösheten större...good work, det fungerade. Jag slappnade av..trodde att allt skulle ordna sig...och sen nu..BAAM! "Nej, det går inte att ordna med jobb..jag är ett stort vandrande ollon..." Kukhuvud på dig chefen...hoppas det växer fram en pung i nacken på dig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar