I flera dagar har jag haft en relativt skön känsla i kroppen på grund utav en händelse som hände på tåget för några dagar sen...Händelsen återgav mig tron på mänskligheten, dagens ungdomar och änglar, jag hade tänkt göra ett långt inlägg om det och även kanske skriva in till någon tidning om det, men nu är jag så sur att jag vägrar... (jag kanske lugnar ner mig om några dagar...)
Jag har ansökt om havandeskapspenning för jag har så förbannat ont i ryggen, foglossning. Idag får jag ett glatt brev där de skriver att de överväger att neka mig...om jag har några synpunkter om det ska jag ringa till försäkringskassans kundtjänst.
Jag skrek och var arg ett tag och sen tog jag tag i luren...det är 294 samtal före dig....jag skrek och blev ännu argare....och jag sitter i skrivande stund och väntar på att asen på andra sidan luren ska svara..
Vet fortfarande inte vad jag ska säga till dom...för jag har inga fler argument...men jag måste ju försöka.
Ironiskt nog ska vi på kurs hos försäkringskassan om några timmar....jag har en svag känsla av att min ilska kommer att tas ut på någon oskyldig stackare som ska hålla en kurs för en massa fetton dvs gravida...*morr, spott, fräs*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar