Allt växer...men jag bara kloggar igen.

Allt växer...men jag blir bara snuvig..det är inte rättvist.
Jag har ett fint påskris i hallen, den hade fina små knoppar när den lades dit och nu har de börjat slå ut. Det ser fint ut, men påsken har ju passerat, borde den åka ut nu? Den lever ju..om jag plockar av fjädrarna så kanske den kan få dispans eller nått?
Hur som helst...den är jättefin..men jag, jag är ett vrak..jag nyser fem gånger i minuten, näsan är täppt..snart börjar väl ögonen att klia...allergin är ett faktum...men den är ju fin..

Alla växer...vänner gifter sig, skaffar barn, blir vuxna...och jag har ångest över att fylla trettio...funderar på att ställa till med en fest för björnen på hans dag...star wars tema. Sånna är vi..sån är jag. Star wars tema..hur kul är inte det..men hur löjligt är inte det samtidigt..jag ser mig i en Leah utstyrsel och han i en Darth Vader...han är definitivt coolade än Bobba Fett..
Anywho..jag pratade med miss T igår...vi bestämde oss för att börja leva våra liv...vi bestämde oss för att dagen har kommit då vi ska bli smala..inte bara prata om att gå ner i vikt, utan göra det också...
Funderar på barn..barn skrämmer mig..de är så små..vågade inte hålla i en kompis veckogamla lillskrutt för jag såg framför mig att jag inte höll i huvudet och det bara ramlade av och rullade iväg under soffan...sjukt med sant. I förrigår var vi och hälsade på en annan liten..vi gav honom namnet skorpan..för han var helt skorvig..han hade tydligen reagerat mot nått...hur förbereder man sig för sånt..? Hur vet man det? När kommer man någonsin att vara redo för barn? Hur vet man det? Hur bestämmer man sig för att tuta o köra? När uppenbarar sig det perfekta tillfället? Var finner man styrkan och modet?