Kommer inte ihåg hur jag ens snubblade över denna blogg igår...men nu idag har jag läst igenom varenda inlägg..
jag funderar på att skriva ut varenda inlägg och göra en bok utav den..ha den i bredvid sängen och läsa den när man känner sig som lägst...som en påminnelse att man aldrig är ensam oavsett känslan man känner..och för att varenda fotografi i bloggen är ljuvlig...på det där sätter som bara gör ont...ont på det där stället där man känner sig som ensammast och räddast.
Jag har aldrig någonsin kunnat sätta ord på hur jag kände mig när kärleken tog slut mellan mig och mitt ex. För trots att det var det absolut bästa att gå skilda vägar för att förhållandet var helt upp åt väggarna galet fel på alla sätt och vis...
Men när det tog slut var jag fortfarande inte redo...jag ville ju försöka mer...försöka få det att hålla...trots alla slag och elaka ord...och som om det inte förnedring nog...så valde du att vara den som gjorde slut på det hela...
I dagens läge är det de enda jag goda jag har att säga om dig...TACK för att du gjorde slut..det är lite sorgligt..att man önskar bort nästan 7 år av ens liv..men det gör jag verkligen.
Jag kan dra något dravel om att jag lärde mig något utav det hela och bla bla bla...och det är väl också den jag brukar köra när folk frågar..men i slutändan, hade jag kunnat vara utan det...jag hade nog lärt mig läxan iallafall om den nu var så viktig.
Hur som helst...det tog slut..och jag kunde inte sätta ord på smärtan. Tills nu...tills jag läste bloggen...jag gjorde samma sak...jag tog resan till ställena vi varit på tillsammans fast utan dig...jag behövde lida...jag behövde vältra i självömkan för att komma vidare..och jag trodde jag var ensam i att behöva det...de få personerna jag pratade med...förstod inte alls vad jag gjorde....men nu när jag läste bloggen...inser jag att jag inte var ensam.
Trots att de kommer så långt efteråt...så känner man en liten lättnad...jag känner mig lite mindre ensam..
Jag rekomenderar bloggen..http://enresautandig.blogg.se/index.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar