Blickar tillbaka..

Jag har inte bloggat på ett tag..jag har inte känt mig inspirerad helt enkelt.

Jag har fyllt år och för många betyder det inte så mycket..jag däremot har haft total ångest varje födelsedag sen jag typ fyllde 16. Så denna stora siffa 30 var väldigt känsloladdad för mig...döm av min förvåning när det inte kändes någonting alls. Visst det var tårar både innan, under och efter..men det berodde inte på ångest utan mer lycka och lite ilska/frustation.

Så jag blickar nu tillbaka, jag och björnen har varit uppe några nätter och pratat..eller snarare jag har pratat. Jag har delat med mig av saker som jag aldrig någonsin berättat för någon..hur kommer det sig?
Varför behåller man vissa saker. Klart saker är jobbiga att tala om, men är det verkligen det som är problemet? Man skäms helt enkelt, eller jag gör det, jag skäms för saker jag låtit hända med mig, jag kan inte riktigt stå för den personen jag var. Jag gillar den jag är nu och det är ju bra..

Jag har tagit några dagar då jag gått omkring och analyserat sakerna i mitt inre, jag har hållt dialoger med mig själv i mitt inre...varit väldigt introvert..
Så länge som jag kan minnas jobbiga tider, har jag alltid haft en cigarett att ta när saker kändes som jobbigast....igår trodde jag att jag skulle dö om jag inte fick ta en cigarett. Jag kunde känna hur röken kom in i lungorna och lugnet spred sig...cigarettens egentliga verkan är ju inte så..men den kan kännas som det...Jag var så desperat efter att känna lugn att jag såg cigaretten som min enda lösning, men jag höll mig.
Jag har drömt så mycket skumma saker de senaste dagarna...och självklart är det mitt inre som försöker visa mig vad som är fel...
Så vad har jag drömt om...mitt ex , björnen och mina föräldrar..
O lord have mercy...var börjar man nysta i den jävla röran?
Det enkla sättet att se det är att säga mitt ex var ett as, mina föräldrar var för förstörda för att skaffa barn och på grund utav allt det är jag rädd att förlora björnen..
Men det är lite för enkelt, det är att bara skrapa på ytan..men är ju sååå jobbigt att behöva gräva och gräva..men jag måste nog...för annars så kommer det äta upp mig från insidan..

Så...den 3 september 2005 är första gången mitt ex fysiskt lägger en hand på mig. Innan dess hade saker och ting varit långt ifrån bra, men det var mer ord..han kunde "låtsas" som om han skulle slå mig men aldrig göra det. Men den dagen så låtsades han inte längre..det får räcka för nu..