med mina vänner från universitetet...ska jag vara helt ärlig så fasar jag över det...2 stycken är gravida...suck..ÄR redan så trött på det...och jag har inte ens kommit till festen än.
Ibland vill man ha förändring..man vill bara skaka om i grytan lite...men ibland så vill man bara att saker och ting ska vara så som de alltid har varit.
Inget ont om mina gravida vänner...men MÅSTE MÅSTE allt handla om barn för det? Jag är inte gravid...jag måste väl få käka lax, mögelostar och dricka vin... Måste jag höra om foglossningar och förlossningshistorer. Jag är inte nämnvärt intresserad utav ultraljudsbilder eller mammakläder..
Det är ju inte så att att dessa vänner varit små änglar innan de bestämde sig för att ta in en inneboende i deras livmoder...men helt plötsligt är man löjlig för man pratar om sin senaste praktfylla.
Jag minns fortfarande besöket till akuten då du fick magpumpas för du var "full like a kastrull"...eller när jag traumatiserad i tältet bredvid på festival hörde dig komma...*urk*
Jag har en miljard minnen av er som roliga, levnadsglada individer, PB (pre-baby)...jag har fan inte hört er säga något positivt om ER, som inte har orden bebis,svälld,trött,ultraljud,barnvagn m.m sen ni pissa på en sticka. Klart jag förstår att det är en grej som påverkar erat liv något så in i bombens...men ska ni försvinna för det?? Kommer ni bara vara mamma fr o m nu? Är mina vänner borta för alltid vill jag veta det...
Eller är det så att samtidigt som man befruktas får man en lobotomi?? Raderas ens hårddisk...omprogrameras man...sätts man i mommy-mode??
JAG VILL INTE...lova mig att om jag ens borderlinar beteendet...slå mig i huvudet med en hammare!!
1 kommentar:
Så. jävla. bra. Önskar att jag hade skrivit detta, briljant.
Skicka en kommentar