Min älskade mormor...

Min älskade mormor har väldigt hastigt gått bort...och för andra gången på väldigt kort tid får jag ännu en ängel som vakar över mig....
Jag är så så ledsen..det känns som om mitt hjärta inte bara gått i tusen bitar utan boktavligen ryckts ur mitt bröst. Jag saknar ord för tillfället...så jag fyller på det här inlägget senare när jag samlat mig lite.

Nu är jag tillbaka. Jag har varit med min mamma hela dagen, suttit framför datorn för att först få information om vad som händer. Instinkten säger att sätta sig på första bästa plan och åka tvärs över jorden bara för att kunna se henne en sista gång. Ge henne en sista puss på pannan, klappa på hennes kind. Men även om jag skulle göra det skulle jag förmodligen inte hinna till begravningen.

Tanken på att tystnaden mellan oss ska bli för evigt fyller mitt hjärta med sorg. Det är det som är det värsta...att jag aldrig kommer att kunna prata med henne igen. Vi brukade sitta och prata länge om allt och ingenting.
Hon överlevde så mycket...säkert mycket mer än jag någonsin kommer veta. Hon pratade aldrig om vad som hände med henne när militärerna kidnappade henne i hemmet 1973....

Jag hade så längtat efter att M skulle träffa henne i februari när vi skulle resa till Chile..men nu blir det inte så...hon skulle älskat honom och han henne.

Men hon led inte....hon var glad in i det sista. Och hon hade redan hunnit sticka babyfilten som hon gav alla barnbarnen till deras barn. Jag fick den sist vi sågs....hon gjorde den vit...eftersom hon ville att det skulle passa både en flicka och en pojke..hon visste nog att vi inte skulle hinna ses igen..


En låt som får mig att gråta...och påminnas om mormor
http://www.youtube.com/watch?v=03p6KbHLP-E